Thåströms påbörjade solokarriär tog en "lång" paus när han hösten -90 gick med i gruppen PLP. PLP bestod av Peter Lööv, Niklas Hellberg och Richard Sporrong. Gruppen kånkade runt nere i Holland ett tag, spelade på olika klubbar och tog det allmänt lugnt.

Anledningen till att Thåström flytt Sverige var dels att han var trött på att vara "Thåström", (mannen, myten, legenden) och dels på att han inte trodde den svenska publiken skulle vara redo för den musik han gjorde för tillfället.

Musiken som alltså inte Sverige var redo för var en härlig mix av bodymusic, industrirock, punk och oväsen kryddat med en massa distorsion.

Själv kallar Thåström stilen för "European Trashbeat" eller som någon kritiker kanske bättre uttryckte det: Psykedelisk punk. Den andra stora skillnaden mot innan var att han nu sjöng på engelska.

När det senare framåt mot -92 blev dags för en platta så försökte skivbolaget övertala bandet att plattan skulle bli mer attraktiv om den såldes under namnet Thåström. Nåväl, bandet fick heta peace, love and pitbulls (Pittbulls efter Pimmes hundfobi).

Plattan i sin helhet var ett mord på den bild som fanns på Thåström som "Taube-tolkare", något som alldeles säkert gick hem hos honom.

Plattan sålde bra här i Sverige och nådde en femteplats på listan trots sin annorlunda stil.

Totalt släppte PLP 5 album mellan 92-97 där de första 3 hette peace love and pittbulls (92-93), de hade samma omslag och var bara olika versioner av samma skiva. Mina favoriter på denna plattan är "radio king kong", do the monkey (hitch hike to march), och sist men inte minst, den underbara "be my tv"

-94 släpptes plattan Red Sonic Underwear och där de mest "kända" låtarna heter "Animal" och"Das neue konzept"

I Januari -97 släpptes den sista (i mitt tycke också den bästa) plattan, PLP3.

Inledningslåten "Black dog Bliss", "Kemikal", "Caveman" och "Move like a menace" tillhör de riktiga höjdarna.

Efter detta gick medlemmarna åt sina egna håll och Thåström skulle återuppta sin solo karriär igen.