|
|
|
Thåströms tid med
Ebba Grön startade i slutet av 1977 i samband med att punkmusiken kom. Det hela startade i ungdomsgården Oasen. Oasen var en samlingslokal för ungdomar i Stockholms förorten Rågsved och där spelade ett antal olika punkband. Pimme, Gurra och Fjodor (Joakim Thåström, Gunnar Ljungstedt och Lennart Eriksson) kom alla från olika band (Fjodor från bandet Urin, Gurra från bandet Fight och Pimme från bandet Helt Sonika). De började spela tillsammans av ren slump (de träffades på en fest och började spela tillsammans). Från början spelade man under namnet "The Haters". Men det namnet byttes efter 3 dagar till Ebba Grön (vilket var polisens kodnamn på terroristen Norbert Kröscher som tänkt kidnappa Anna-Greta Leijon). Ebba Gröns texter handlar mycket om deras "anti" ställning till politik. Här är Ebbas första brev till pressen:
Hej! Vi är tre killar från en förort (betong-getto) i Stockholm som gärna vill bli popstjärnor. Vi har läst en massa pop-tidningar och tycker det verkar skitballt att vara pop-stjärna. Vi har inte spelat ihop i flera år. Medlemmarna är Simon
Simple på bas och sång, Sven Thåsvett på solokomp, och GurraRatt på trummor och anti.
Vi vill att våran musik ska spelas på dåliga kassettbandspelare. Gärna dom som ligger
i alla raggarbrudars och flummares väskor som går omkring i Kungsträdgården (Vi tror
dom går där egentligen, vi har inte Våra favoriter är The Lerium och Thorbjörn Fälldin, som inspirerar oss till mycket av den musik vi spelar. Just nu har vi bara en el-gitarr och några cymbaler att spela på. Våra trummor snodde dom för några veckor sen och förstärkarna har vi sålt för att vi har inga pengar att äta för. Snälla vänner kanske lånar oss grejor att spela på, tills vi får ett fett förskott på nåt skivkontrakt. Vi skulle tycka att det skulle vara kul att spela i Piteå om det vore möjligt. I Stockholm finns det inga ställen att lira på. Man får fixa det själv och hyra lokal. Det kanske skulle bli ett par kronor över till oss om inte publiken slog i sönder så mycket att det oftast går med förlust. Ibland repeterar vi. Ibland går det bra, men för det mesta dåligt. Helst vill vi som alla stora rockstjärnor spela i jättehallar för jättepublik där biljetterna kostar hundra spänn sådär. Ett sånt jättestort rockband som spottar på journalister när vi håller en av våra fåtaliga presskonferenser. En av våra riktigt stora favoriter är förstås Mona Tumba som vi också tillägnat en låt, som vi hoppas få spela in på en singel eller Ep någon gång i framtiden. Vi vill gärna spela in på ett anarko-progressivt skivbolag, men såna är det ont om så därför funderar vi på att starta ett eget så fort vi kan skaffa fram en bandspelare och några mickar. Med vår musik vill och tror vi på den ohämmade livskraften och för ett förverkligande av medvetenheten. Vi hoppas dom som
lyssnar förstår det och låter sin vunna medvetenhet styra deras handlingar och
förvandla sina inre konflikter till en sann konflikt mellan sig själva och samhället.
Åt helvete med samhällets prestationsmoral! STÅ SAMLAD FÖRORTS FRONT! NER MED
FÄLLDIN! Anti-hälsningar Ebba Grön! Ps. Skall ni skriva om oss, skriv det här! Annars
så skit i det. Det hela! Censur tolereras inte!
1979 hände något som
kom att betyda mycket för medlemmarna i Ebba. Politikerna hade nämligen bestämt sig
för att stänga Oasen. De sade att det saknades pengar för att fortsätta driva Oasen.
Men egentligen så var det nog samlingplatsen för de obekväma ungdomarna man ville få
bort. Ebba och de andra banden bestämde sig för att spela in en skiva för att samla ihop lite pengar. Skivan skulle spelas in "live" under 3 dagar. (Den 21: a, 22: a och 30: e mars). De flesta som kom var medlemmar i olika band som skulle spela men lite publik kom också. Första kvällen hände något väldigt onödigt, någon hade nämligen slagit sönder en neonskylt på en affär som låg intill Oasen. Ingen vet vem som var skyldig.. Oasen tog på sig hela ansvaret och erbjöd sig att betala kostnaden för skylten. Under uppehållet mellan den 23: e och den 30:e så kallade politikerna till ett extramöte och bestämde att alla bokningar i Oasens kommunalt ägda lokal skulle inställas med omedelbar verkan och inga fler bokningar skulle tillåtas. Den 30:e så bröt sig banden helt enkelt in i lokalen och hade sin spelning och ur fönstren så hängde banderoller med slagord som tex. "Kräv en Oas i varje förort" och "Med Oasen mot asen". Med på skivan kom två låtar med Ebba Grön samt en låt med Fjodors gamla band Urin. I slutet av 1979 så kom äntligen Ebba Grön med sin första riktiga skiva "We're only in it for the drugs".
Ebba Grön fortsatte att spela och samarbetade med "Dag Vag" under ett projekt som kallades "Rock mot arbetslösheten". Efter detta så gav sig banden (Ebba & Dag Vag) sig ut på en turne med namnet "Turister i tillvaron" vilket blev en ganska skandalomsusad turne. Efter denna gjorde Johan Donner tillsammans med EbbaGrön en film med namnet "Ebba the movie" Nästan album med Ebba Grön kom 1981 och hade namnet "Kärlek och uppror". På denna platta debuterar bandets nya medlem "Stry Terrarie" (på denna skiva var han dock bara textförfattare till låten "Stockholms pärlor"). Plattan var en aning mindre punkig än Ebbas tidigare.
På våren 1982 så
började Ebba att visa tecken tecken som tydde på att uppbrottet inte var långt borta.
Deras singel "Scheisse" sålde ganska dåligt och rykten sade att Thåström
hade ett annat band på gång. Ryktet skulle snart komma att bli verklighet i och med att
singeln "Vad pojkar vill ha" släpptes under namnet "Rymdimperiet".
Thåström förklarade detta genom att säga att Rymdimperiet var ett sätt att släppa
låtar som inte passade under Ebba konceptet. Singeln sålde dock bättre än vad
"Scheisse" gjort. Albumet "Ebba Grön" släpptes på hösten 1982 och blev Ebbas sista riktiga skiva. På denna skiva spelade Stry Terrarie gitarr och keyboard. Skivan var ännu mindre punkig och mer poppig än de tidigare skivorna (innehåller t.ex "Flyktsoda" och "Uppgång o fall") men var ändå av bra Ebba kvalitet.
Den 21:a februari 1983
fick nyhetsbyrån TT telegrammet:
(SKICKAT TILL TT/REUTER
M.FL.)
Detta blev slutet för
Ebba Grön som band. Men de lever fortfarande kvar i tusentals människors minnen,
fotoalbum och skivsamlingar.
|
