I slutet av 1966, beslöt ledningen på Chrysler att möta marknadens behov av en bil att hävda sig mot den nyligen introducerade Mercury Cougar, en personlig lyxig sportbil. Dodge fick jobbet och projektet leddes av Harry Cheeseborough. Uppgiften att leta fram de viktigaste karossdragen gavs till Bill Brownlike, chef för design i Dodge's studio. I början av 1967, hade en lermodell i fullskala tillverkats för att de unga designerna skulle ha en chans att ta fram det grundläggande för den nya bilen såsom längd, höjd, hjulbas samt inredningens storlek. Den avspeglade sig i en lång motorhuv samt kort bagagelucka. Brownlike bad sina designer att komma med deras egna idéer för den odöpta bilen. Under flera möten bollades idéerna runt och den första lermodellen med designernas idéer tog form. Totalt fyra fullskalemodeller tillverkades med höger och vänster sida olika på de fyra modellerna för att få fram åtta olika utseenden. Det fanns fortfarande olika uppfattningar om hur bilen skulle se ut. Tidpunkten för att presentera designen för koncernledningen blev allt närmare. Brownlie kände att han skulle hjälpa designstudion och kom med några skisser. Han hade gjort modeller utifrån sina skisser. Det var Brownlie's karossdesign som valdes. Återstående småjusteringar av den extrema fronten och aktern behandlades av designstudion. Hans förslag för namnet Challenger antogs också p.g.a. associationerna med Charger. Dodge var de sista av tillverkarna att delta i ponycar racet, så Challenger, vilken introducerades i slutet av 1969, hade ett passande namn. När den visades på utställningarna blev Moppar fansen förstås upphetsade över nytillskottet till Dodge Six Pack. Även om Challengern delade alla fönsterrutorna med 1970 Barracuda, hade den en helt annan look. Challengern har fyra stycken strålkastare mot Barracudas två. Challengern har 110" hjulbas mot Barracudas 108". Däremot har Challenger och Barracuda samma spårvidd både fram och bak, 59,7" respektive 60,7".
Challenger samt Cuda var enda Ponny car cabben 1970. Varken Pontiac Firebird, Chevrolet Camaro, Javelin eller AMX fanns 1970 som Cab! Ford Mustang fanns dock som Cab 1970 men ej i något prestanda utförande som t.ex. Mach 1. Men man kunde dock få en Mustang Cab med en 428 Cobra Jet och manuell transmission. 1970 fanns det 9st motoralternativ till Challenger. Standard utförandet valdes mellan 145hp 225" eller 230hp 318"-2bbl. Som option kunde man välja mellan 275hp 340"-4bbl, 290hp 383"-2bbl, 330hp 383"-4bbl till Challenger och Challenger -SE. En synkad 3-vxl manuell med golvspak var standard till dessa motoralternativ förutom 290hp 383"-2bbl som kom med Torque-Flight automat (TF-727) som obligatoriskt tillbehör.
Den 4-växlade synkade manuella lådan var option till några av dessa modeller. De riktiga performance jägarna struntade i allt detta och valde istället Challenger R/T. Dodge Challenger R/T kom standard med 335hp 383" så kallad Magnum, 3vxl manuell, HD Rally fjädring, HD trumbromsar, Rally instrument vilka inkluderas av en 150 mph hastighetsmätare, oljetrycks-mätare, en 8000 rpm varvräknare samt en "performance" motorhuv med två scoops på. Dessa två scoops var öppna ner till motorrummet men var ej kopplade till luft renaren. Man kunde välja till en längsgående stripe eller en bumble-bee stripe utan extra kostnad. De tre option motorerna till Challenger R/T var en 375hp 440" Magnum, en 390hp 440" SixPack eller en 425hp 426 Hemi. En extra HD fjädring var standard med dessa motorer såväl som större trumbromsar.
En hel "räcka" med bakaxelutväxlingar fanns att tillgå till Challenger R/T. Om bilen beställdes med "Trak Pak" för $148.15 fick man 3,54:1. Beställdes "Super Trak Pak" för $235.65 fick man en 4,10:1 mellan hjulen. Båda dessa paket inkluderades av en Sure-Grip limited-slip differentialspärr. Om den beställdes med en 4-vxl manuell låda med Hurst växelspak bakom en 440 eller en 426 fick man en Dana 60 axel med 9 3/4" kronhjul som standard för att axeln skulle stå emot de brutala krafter som den utsätts för på gatan eller på strippen. Den 4-vxl lådan kom med det ådrade "custom-grip" handtaget. Torque-Flight automatlådan gjorde att det ej blev samma påfrestande krafter på bakaxeln så Dana 60 axeln var ej nödvändig bakom denna. High Performence 340" Challengern kom med E60x15" däck på 7" breda fälgar. Alla 383" Challenger förutom R/T kom med F78x14" däck på 5" breda fälgar. R/T:n kom med F70x14" däck med vit text på sidan på 7" breda fälgar. Challengern fanns med 18 olika karossfärger, följande 5st av dessa var option: Plum Crazy, Sub Lime, Go Mango, Hemi-Orange samt Top Banana. Senare kom även Panther Pink och Green-Go. Om inte detta var tillräckligt kunde man välja till horisontella Självlysande stripes med färger knutna till Panther Pink eller Green-Go på R/T modellen utan extra kostnad! Få Challenger sågs utan ett markerande vinyl tak i svart, vitt eller Alligatormönstret "Gator Grain". Vinyl taket var standard på -SE och R/T-SE modellerna vilket också inkluderade en konsol i taket med varningslampor för öppen dörr, låg bränslenivå samt en bältesvarnare. Lädersäte ingick också i SE-modellen. För att ytterligare fixa till inredningen kunde man beställa till den asymmetriskt formade mittkonsolen. Här kommer tillverkningssiffror över Dodge Challenger 70 :or och 71:or men ta inte uppgifterna bokstavligt då jag har fått minst 2 olika uppgifter.